Grundregeln är att den som äger vägen bestämmer om en vägbom får placeras ut men om det finns fritidshus längs vägen har de boende oftast servitut att nyttja vägen. Då gäller det att alla grannar är överens om att sätta upp vägbommen.
Däremot får man som innehavare av enskild väg inte hindra det rörliga friluftslivet till fots, cykel eller häst. Man får inte heller hindra någon som har en dokumenterad rätt att ta väg över marken, till exempel genom ett servitut.
Enskilda vägar är en viktig del för att främja tillgång till friluftsliv och nyttja allemansrätten. På privata vägar kan man begränsa tillgången för motortrafik.vMotortrafiken kan slita hårt på enskilda vägar. För att minska slitaget på vägen och förhindra oönskad trafik får ägaren bestämma att stänga av vägen för motortrafik.
Om markägaren bestämmer sig för ett förbud kan någon av våra vägbommar, väggrindar och bilspärrar vara ett smidigt alternativ. För tydlighetens skull kan man komplettera vägbommen med ett vägmärke. Detta kan vi förse er med men även hemmagjorda skyltar måste respekteras.
Vägen som ni vill spärra av till skogen, bostaden eller annat kan vara av olika slag. Det kan vara en statlig, kommunal eller enskild väg. Det kan vara så att även andra har rätt att åka på “din” enskilda väg och då blir det problem om du av någon anledning satt upp en vägbom.
Här hittar du monteringsbeskrivningen
Ofta tar vägföreningar ut en årlig avgift för nyttjande av vägen. Här styr andelstalen prislappen och det uppstår inte sällan meningsskiljaktigheter. Andelstalen beräknas utifrån nyttjande, där man även tar hänsyn till tunga transporter och den skogliga tillväxten. Även naturvårdsavsättningar ska avräknas. Tanken är att det ska vara rättvist hur man nyttjar vägen. Kommer man inte överens vänder man sig till Lantmäteriet för omprövning.
– Vid allt som rör vägar, kan man ta hjälp. Det finns specialister på vägförrättningar
Det beror på omständigheterna i det enskilda fallet men grundprincipen är att om man med motorfordon ska ta väg över annans mark eller väg, så krävs det markägarens tillåtelse eller så finns möjlighet att tilltvinga sig rätt att färdas på vägen genom en lantmäteriförrättning.
Det ska finnas ett väsentligt behov för någon fastighet att ta sig fram till allmän väg, och det ska vara till förmån för den fastigheten att få nyttja vägen. Intrånget på markområdet får inte heller vara för stort för den som släpper till rättigheten.
Har du statsbidrag för enskild väghållning så förbinder du dig att hålla vägen öppen även för främmande trafik. Du förlorar inte din rätt att sätta upp en bom om du tar emot bidrag, däremot tappar du bidraget om du väljer att sätta upp en bom.
Självklart måste den som får rättigheten betala för sig. Exakt ersättning får man räkna ut i det enskilda fallet, men principen är att den som släpper till mark för väg ska hållas objektivt skadelös.
Tanken med servitut är att de ska bestå i all framtid om inte annat är skrivet.
Du kan alltid säga upp en nyttjanderätt. Den andre parten kan då begära en lantmäteriförrättning och på sätt eventuellt tilltvinga sig rätt att färdas på vägen.
Ja, men inte om någon har en rättighet, till exempel ett skriftligt eller muntligt avtal, att använda vägen. Då måste du först säga upp den innan du skrider till verket och agerar. Annars kan man ha gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande.
Om någon har byggt en väg på min mark innan jag köpte marken, men jag nu äger marken – får jag ta bort vägen då?
Om fastigheten är belastad med en nyttjanderätt, den kan till och med vara muntlig, när du köper fastigheten är du bunden av nyttjanderätten om du borde ha känt till den. Då måste du först säga upp nyttjanderätten innan du tar bort vägen.
Så hypotetiskt kan någon säga att det är dennes väg på någon annans mark, men för att den ska få ligga kvar måste de kunna visa att den som köpt marken har förstått att vägen är någon annans och att det finns en nyttjanderätt för den.
Men om någon inte har avtal att använda vägen, men däremot har lagt vägen och därmed äger själva asfalten?
Det måste finnas en nyttjanderätt. Bara att äga vägen räcker inte när den ligger på någons mark.